carroskamp.blogg.se

Igår var en härlig dag, men även extremt jobbig. Vi hade kräftskiva med goa vänner, det var verkligen en toppenkväll med god mat, goda svenska kräftor, god dryck och en utsökt kräfttårta. Vi spelade spel, skrattade, pratade och bara hade en härlig kväll. Men trots detta kunde jag inte sluta tänka på hur dagen var för exakt 1 år sedan. Dagen då jag åkte in till akuten och mardrömmen började. Det kändes som om jag upplevde samma känslor som då. Å det är ingenting som jag vill känna igen. Fruktansvärt. Det värsta jag har upplevt. Mardröm. Dödsångest. Panik. Skräck. Tårar. Ilska. Sorg. Varför?!

Vi har gått vidare, vi går framåt och ser framåt. Men igår var ju exakt 1 år sedan. En extrem dag. Det var ju då hela mitt liv och min familjs liv förändrades för all framtid.

Livet är inte rättvist. Men vem har sagt att det är det? Eller att det borde vara det? Jag önskar att livet vore rättvist! Men det som har hänt har hänt, tyvärr. Nu som sagt blickar vi framåt och fortsätter att vara positiva.

Jag är imponerad, den starkaste personen som jag känner. En person som jag har äran att dela mitt liv med. Min Johan. Han är stark. Den starkare personen som jag känner. Han är vår stöttepelare. Han är min och Olivers trygghet som alltid älskar oss och tar hand om oss. Vad skulle vi göra utan dig?! Tack min älskling för att du är du!❤ Jag och Oliver älskar dig mest av allt!! Vi klarar allt tillsammans, tillsammans är vi starka!❤