Jag biter ihop
Jag står still, mitt i allt kaos. Allting yr omkring mig, allt går så fort, hinner inte med. En storm, en fruktansvärd storm. Den slutar aldrig, bara fortsätter att röja sig fram och förstöra.
Jag kämpar, varje dag är en kamp. Tröttheten som jag har känt idag har aldrig varit så stark, så fruktansvärt tung. Den tynger mig, min kropp. Nu är det som värst. Extrem trötthet. Huvudvärk från helvetet. Allt är fruktansvärt extremt. Men det finns ingenting som kan få det att sluta, bara att härda ut och bita ihop. Det säger läkarna och sjuksköterskorna, "Det är tyvärr ingenting som vi kan göra, det är en av många biverkningar. Bit ihop."
Bit ihop, det gör jag ju hela tiden! Jag är så trött. Trött på att vara trött. Jag vill känna energi i kroppen, ork till att klara av vardagen utan att känna att jag håller på att svimma eller kollapsa efter en lekstund med Oliver. Jag längtar tills allt blir som vanligt igen, tills jag orkar igen.
Det är bara 7 strålbehandlingar kvar, snart slipper jag att åka till sjukhuset varje dag. Snart, nu är det nära. Idag är det exakt en månad sedan sen jag började behandlingen. Har jag klarat det så här långt så fixar jag resten. Jag biter ihop. Trots att jag bara vill skrika på allt och alla och få de att förstå, det är inte enkelt, verkligen inte! Jag är stark, jag måste ju bara fortsätta att vara det. För min skull, för min familjs skull, för allas skull. Jag biter ihop.
skriven
Man önskar så att man kunde ta en del av allt det jobbiga själv och hjälpa dig undan en del.! Kämpa på det sista nu Carro! Jag vet att om nån ska klara det så är det du!!! Kram!!!