Det borde inte komma som en chock
Utan att jag vet ordet av det kom det bara. Som en chock. En storm. En gigantisk våg. Det borde inte vara så, jag visste att det en dag skulle komma. Jag trodde att jag skulle kunna hantera allt. Jag brukar ju ha kontroll. Men inte nu...alla känslor, tankar...allt vi har gått igenom. Allt som vi har gått igenom. Jag vet inte vad som är värst. Att få beskedet cancer var fruktansvärt, minst sagt. Men allting annat som jag och familjen har varit tvugna att gå igenom har varit ett helvete. Det är det fortfarande. Alla behandlingar. Mediciner. Operationer. Strålbehandling. Besked. Bakslag. Från hopp till förtvivlan. Från förtvivlan till hopp. Det är hela tiden upp och ner. Så fort det känns ok händer det någonting. Jag har från början alltid valt att se saker och ting positivt. Även när det har varit som svårast. Å det har varit svårt det också, att se det positivt. Men tillsammans med min familj har vi klarat det. Så varför skulle jag inte klara detta?! Jag har ju min älskade familj, tillsammans är vi starka(re)!!
Jag älskar er!❤️
skriven
Ja det är nog mkt att bearbeta för dig. Man bara känner så mkt med dig och dina fina killar. Hoppas ni kan njuta av den nalkande julen. Varrma tankar och kram.