Två vägar att gå

Jag har verkligen bra dagar. Bra stunder. Trots den betungande tröttheten som inte vill ge sig av. Existensen av den är betungande. Verkligen. En tyngd som tär på mina krafter. Jag biter ihop, kanske allt för många gånger?! Det är lättare så när man ska möta andra. Det blir mindre frågor. Mindre sorgsna miner. Jag vill inte att folk ska se på mig och tänka " Stackars Carro, och hennes familj! Det är inte rättvist." Jag vet att långt ifrån alla tänker så, men tyvärr så finns de. Till er vill jag bara säga att stötta oss och tro på oss. Vi klarar det här. Vi har valt och bestämt oss för att vi kommer att klara det här!

Man har alltid två val här i livet. Två vägar. Ge upp eller se framåt och våga tro på framtiden. Att ge upp har aldrig varit något val för mig här i livet. Det finns så mycket att leva för. Det gör det alltid. Så ge inte upp. Våga tro!