Jun. 23, 2013
Jag tittar på mig själv i spegeln, jag ser en kvinna som ser stark ut, är stark, men också rädd. Om jag tittar djupt in i ögonen finns allting där. Alla känslor, tankar...allt som jag inte vågar säga högt, knappt tänka! Vem skulle inte vara det, rädd?!
Att leva mot kniven mot strupen är jäkligt skrämmande, jag vill inte tänka så, men det är svårt och nästan oundvikligt ibland. Jag känner mig stark trots att kroppen sakta men säkert bryts ner pga cancern och behandlingarna som håller på att få bort cancern. Cancern ska bort helt enkelt, det finns inget annat alternativ!
Jag tittar i spegeln igen, på ärret som går från öra till öra, ett stort ärr över hela huvudet, jag klappar mig själv på axeln och säger högt "Du är bra Carro, du fixar det här, du är stark, du är grym, du kämpar, du kommer att vinna, du kommer att besegra cancern...du kommer att segra!"
Jag andas ut ett par djupa andetag, går och lägger mig i sängen, tittar på Oliver med ett leende, älskade Oliver! Helt plötsligt känns ingenting omöjligt!! Kärlek ger styrka, kraft och mod!❤
