Tro och våga hoppas!
Det är många som undrar varför det har varit tyst här. Jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Jag känner mig tom. Å det gör mig också rädd. Just nu väntar vi. Väntar på att få veta resultatet av strålbehandlingen. Tiden går, den står aldrig stilla. Dagarna går. Allting går framåt. Även jag fast att jag inte märker det. Det känns som om jag fortfarande står stilla. Stampar på samma ställe. Mycket beror på att allting känns så himla oklart. Vi vet ingenting just nu. Vi bara tror och hoppas. En otroligt viktig del i allt detta kaos. Tro och våga hoppas.
skriven
"Ramlade" in på din blogg idag...har sträckläst alltihopa. Jag håller mina tummar och tår för dig! Du verkar vara en jättefin människa och jag hoppas och tror att allt kommer att bli bra. Många kramar!