Ett mörker som börjar ljusna
Jag har inte haft styrkan, kraften eller orken till att skriva. Det har varit tunga dagar, mörka dagar. Mörka drömmar, hemska mardrömmar. Kroppen är så slut, kroppen min vill inte längre, den är trött på behandlingen. Jag är trött på behandlingen. Men nu är 24 behandlingar gjorda. Bara 4 kvar, bara 4 kvar. På måndag gör jag min sista strålning, jag längtar till på tisdag för då behöver jag inte åka till sjukhuset. Då måste jag inte vara där varje dag, då är jag klar med behandlingen. Hoppas jag. Då får jag chansen att återhämta mig, då kommer jag att få börja resan tillbaka, hoppas jag. Tillbaka till det liv som jag borde leva, ska leva. Det är så mycket som jag vill göra, se, uppleva. Listan är lång och jag vill göra, se och uppleva ALLT. Jag vill inte missa någonting, jag vill ha tillbaka mitt liv.
Det är dags för dig, dags för dig att gå, du har gjort ditt, tillräckligt med skada, tillräckligt med sorg och mörker. Det är nu som du ska lämna mig, oss. Du har gjort tillräckligt, jag vill inte ha dig tillbaka, du är ett mörker som vi lämnar bakom oss, ett mörker som jag aldrig vill tillbaka till. Du har gjort tillräckligt. Hejdå...jag hoppas att vi aldrig ses igen.
skriven
Hej!
Jag har kollat din blogg då och då och har sett att det var ett tag sedan du skrev. Tänkte att du kanske har det extra tufft just nu. Jag vill bara säga att jag har tänkt på dig.
Kram!